Myndigheternas yttranden

Under hösten 2017 genomförde Mark- och miljödomstolen (MMD) en fem veckor lång huvudförhandling i Nacka tingsrätt. Här fanns alla parter närvarande och förhandlingen syftade till att domstolen senare skulle lämna ett yttrande enligt Miljöbalken till regeringen. 

 

Den 23 januari 2018 lämnade Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och Mark- och miljödomstolen över sina respektive yttrande till regeringen gällande Svensk Kärnbränslehantering AB:s (SKB) ansökningar om slutförvar för använt kärnbränsle. SSM yttrade sig som expertmyndighet till regeringen över ansökan enligt kärntekniklagen gällande tillstånd. MMD yttrade sig som beredande myndighet till regeringen över ansökan enligt miljöbalken om tillåtlighet. Kortfattat kan man säga att SSM tillstyrker SKB:s ansökan medan MMD bland annat saknade en tillräcklig säkerhetsanalys gällande kopparkapslarnas långsiktiga säkerhet. På de flesta andra punkter anser MMD att ansökan är tillräcklig.

 

För båda myndigheterna är det här projektet en utmaning. Det handlar om ett avfall som är unikt och som behöver förvaras åtskilt från människor och miljö så lång tid. Det finns ingen anläggning att hämta referenser från eller jämföra med i hela världen och tidsperspektiven gör att inga experiment haft testperioder som kan verifiera att det ena eller andra fungerar över de tidsskalor som behövs. Varken SSM eller MMD är dock ovana vid att hantera osäkerheter med anläggningar som de prövar; SSM hanterar till exempel kärnkraftverk i drift och MMD hanterar andra stora industrianläggningar med utsläpp som kan påverka miljön under lång tid framöver. Men tidsskalan i det här projektet är unik. Båda myndigheterna behöver bli övertygade av SKB att osäkerheterna som finns är så små som det rimligen går att förstå idag.

 

Två myndigheter som kommer till olika slutsatser (när det gäller korrosion av kapseln) kan låta konstigt. Det är förståeligt att SSM och MMD prövar saken på olika sätt men de har också några gemensamma nämnare. Svaret finner vi i myndigheternas möjlighet att påverka säkerhetsutvecklingen av anläggningen på lång sikt.

Prövningen hos SSM

SSM prövar frågor om strålskydd och strålsäkerhet till människor och omgivande miljö, både under drift med bland annat skydd för människor som arbetar i och omkring anläggningen men också strålsäkerheten efter förslutning av anläggningen de första 1000 åren, mot 100 000 år, till och med så långt som 1 miljon år. SSM prövar också att icke-spridningsavtalet för kärnämne kan hållas för att förhindra att kärnämne kommer i orätta händer.

 

SSM har i sitt yttrande uttalat att SKB har visat att de har de förutsättningar och kunskaper som behövs för att i detta läge tillstyrka ansökan om tillstånd. Men, de har också satt som villkor att verksamheten ska genomgå så kallad stegvis prövning och däremellan utreda, forska, visa och kvalitetssäkra att strålsäkerheten kan uppnås till exempel innan byggstart, innan provdrift och innan rutinmässig drift. Det innebär att SSM (även om regeringen meddelat ett tillstånd) har möjlighet att stanna upp, begära ytterligare utredningar, ändra förutsättningarna i relation till nya internationella regler och föreskrifter och via sin tillsyn i varje steg av prövningen innan SKB får tillstånd att gå vidare in i nästa steg.

Prövningen hos MMD

Mark- och miljödomstolen prövar frågor som rör skydd för människors hälsa och miljö. Där ingår till exempel vilken påverkan som sker på grundvattennivåer och hur naturen på ytan påverkas av det, om skyddade arter är hotade, hur man omhändertar bergmassor, utsläpp av ämnen till mark, luft och vatten, vibrationer och buller ifrån verksamheten och transporter men också risken för strålning och utsläpp av radioaktiva ämnen. SKB måste visa hur de kan förebygga, förhindra, åtgärda eller kompensera för den påverkan de kommer åstadkomma genom sin verksamhet på människa och miljö nu och för framtida generationer.

 

För MMD är det här tillfället det enda de har för att säkerställa att verksamheten kommer att bedrivas på ett säkert sätt ur ett miljö- och hälsoskyddsperspektiv nu och i framtiden för kommande generationer. De måste sålunda vara mer övertygade om att osäkerheterna i till exempel olika processer är så väl omhändertagna att händelseförloppen, som kan förutses, inte tar en annan riktning än de som presenterats för domstolen. När regeringen fattat beslut (ja eller nej) i frågan så är MMD bundet av det, antingen att meddela villkor som gör att verksamhet kan bedrivas med minsta möjliga miljöpåverkan vid ett ja eller avslå ansökan vid ett nej.

 

I yttrandet som kom den 23 januari meddelar MMD att de anser att flera delar av ansökan kan godkännas, som till exempel miljökonsekvensbeskrivningen, platsval och flera andra delar. Dock anser MMD att det fortfarande finns osäkerheter när det gäller kopparkapselns skyddsförmåga som behöver klargöras innan tillåtlighet kan ges.

Gemensamma nämnare

Båda myndigheterna ska pröva om ansökningarna uppfyller de allmänna hänsynsreglerna enligt miljöbalken och ifall miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) är tillräcklig och kan godkännas. De har lite olika fokus där SSM framför allt tittar på strålsäkerheten och MMD på alla andra miljö- och hälsoskyddsfrågor men ett ämne har de båda att ta hänsyn till och det är effekterna av strålning ur ett miljöbalksperspektiv. De har tittat på platsvalet och metodvalet och båda har godkänt Forsmark som plats och KBS 3-metoden (flerbarriärssystemet med fördröjning via berg och bentonit samt inneslutning av bränslet i en kapsel) De har också båda godkänt MKB. Båda har också synpunkter och exemplifierat på områden där ytterligare utredning behövs och där villkor behöver formuleras.

Kommunens frågor

Östhammars kommun kan konstatera att mycket av resonemangen och förslag till villkor som kommunen har tagit med sig in i huvudförhandlingen, som genomfördes under hösten 2017, har fallit väl ut och omhändertagits av antingen SKB eller MMD. Förutom kopparkorrosionsfrågan har MMD tagit ställning i en mycket viktig fråga för kommunen. De anser att det inte går att meddela tillåtlighet om inte frågan om vem som har ansvar för slutförvaret efter förslutning är klarlagd. Staten har ett sistahandsansvar men det är inte reglerat hur staten ska ta det och det är oerhört angeläget att kommunen och dess invånare blir skadeslösa om till exempel företaget SKB upphör efter förslutning och det, trots att förvaret ska vara säkert, händer något oförutsett.

Hamnverksamheten i Forsmark

Då det föreslagna slutförvaret för använt kärnbränsle ligger nära en hamn så har möjligheten gällande att frakta exempelvis bergmassor och bentonit via fartyg undersökts. En sådan lösning skulle minska transporter via väg. Detta skulle dock kräva en utbyggnad av hamnen för att göra det möjligt för större fartyg att nå dit. En speciell ansökan gällande detta har skickats in av SKB, men fortfarande återstår många frågor kring om detta är möjligt. Ansökan ligger i dagsläget på is, tills eventuellt positivt beslut tagits i någon av slutförvarsprövningarna. 

Till toppen av sidan