Radioaktivt avfall

Bakgrund

En kärnkraftsreaktor klyver tunga atomkärnor (vanligen uran-235). Den energi som frigörs används för att koka vatten. Ångan från det heta vattnet används sedan för att driva turbiner som är kopplade till en generator som producerar el. Du kan läsa mer om hur ett kärnkraftverk fungerar på Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats.

Vad är radioaktivt avfall?

Kärntekniskt avfall är radioaktivt avfall som uppstår vid kärnkraftverk, forskning, industri och sjukhus. Avfallet delas in i olika klasser med hänsyn till hur radioaktivt det är/dess aktivitetsnivå samt hur lång halveringstid de radioaktiva isotoperna har. Mer information om avfall finns hos Stålsäkerhetsmyndigheten.

 

Avfallet delas in i tre kategorier beroende på hur lång tid avfallet kommer att vara radioaktivt samt hur hög strålningsnivå det är:

  • Kortlivat låg- och medelaktivt avfall
  • Långlivat låg- och medelaktivt avfall
  • Högaktivt avfall

– Kortlivat låg- och medelaktivt avfall

Kortlivat avfall består främst av skyddskläder, sopor och skrot från kärnkraften, industrin, sjukvården och forskning. Den största delen av avfallets radioaktivitet har försvunnit på några hundra år. Sedan 1988 slutförvaras det kortlivande låg- och medelaktiva avfallet i anläggningen Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR) i Forsmark. SFR ska vara säkert i 10 000 år. SKB lämnade i slutet av 2014 in en ansökan till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt och av Strålsäkerhetsmyndigheten för att få bygga ut SFR för att kunna ta emot rivningsmassor från de svenska kärnreaktorerna. Läs mer om utbyggnaden av SFR på SKB:s webbplats.

– Långlivat låg- och medelaktivt avfall

Det långlivade avfallet består främst av komponenter eller delar som har suttit i reaktorhärden och av styrstavar från kokvattenreaktorer. Dessa delar är kraftigt neutronbestrålade och behöver slutförvaras under längre tid än 10 000 år. I dag mellanlagras detta avfall i CLAB i Oskarshamn, vid kärnkraftverken eller i ett bergrum i Studsvik, Nyköpings kommun. Läs mer om mellanlagret i Studsvik på Studsvik AB:s webbplats.

 

SKB planerar att bygga ett slutförvar för att hantera det långlivade låg- och medelaktiva avfallet, SFL. SKB har inte utsett någon plats ännu och projektet befinner sig i planeringsstadiet. Anläggningen ska vara säker i 100 000 år. Läs mer om SFL-projektet på SKB:s webbplats.

– Högaktivt avfall

Högaktivt avfall består främst av använt kärnbränsle. Avfallet behöver hållas avskilt och kylas innan det kan förflyttas till ett slutförvar. Det sker genom att avfallet får kylas på respektive kärnkraftverk under 5 år. Sedan flyttas det till CLAB där det förvaras 35-40 år innan värmen avtagit tillräckligt. Det använda kärnbränslet ska sedan slutförvaras i 100 000 år. Efter den tiden kommer det använda kärnbränslet inte att vara mer radioaktivt än naturligt uran. Det använda kärnbränslet förvaras idag i CLAB – mellanlagret för använt kärnbränsle som ligger i Oskarshamn. Där kommer bränslet ligga fram till dess att ett slutförvar finns tillgängligt.

Till toppen av sidan