Befintlig anläggning

I Forsmark finns sedan 1980-talet ett slutförvar för kortlivat låg- och medelaktivt avfall (SFR). Förkortningen SFR kommer från slutförvarets ursprungliga namn, slutförvar för reaktoravfall. Avfallet som förvaras i SFR är till största delen driftavfall från de svenska kärnkraftverken men det förvaras även radioaktivt avfall från sjukvård, forskning och industri i anläggningen.

 

SFR ägs och drivs av Svensk kärnbränslehantering AB (SKB). Ansökan om att få bygga SFR lämnades in 1982 och 1983 fick SKB (på den tiden Svensk kärnbränsleförsörjning AB; SKBF) tillstånd från regeringen att anlägga och driva anläggningen. 1988 togs anläggningen i drift och den var då den första i sitt slag i världen.

Slutförvarsanläggningen ligger under Östersjöns botten. Slutförvaringen sker i fyra bergssalar och en silo som nås via tunnlar från markytan. Bergssalarnas tak ligger drygt 60 m under havsytan och botten på silon drygt 130 m under havsytan. Anläggningen rymmer cirka 63 000 kubikmeter avfall.

 

Det lågaktiva avfall som förvaras i SFR är till exempel skyddskläder och det medelaktiva till exempel filter som samlat upp radioaktiva ämnen i en kärnkraftsreaktors kylvatten. Det radioaktiva avfallet som placeras i SFR är begränsat – vilket är en av förvarets säkerhetsfunktioner. Efter cirka 500 år beräknas det mesta av radioaktiviteten ha klingat av men SKB måste visa att förvaret är säkert i 10 000 år.

Avfallet som placeras i SFR är förpackat i olika typer av behållare som skyddas av en eller flera barriärer. Barriärernas uppgift är att fördröja uttransporten av ämnen från förvaret så länge att radioaktiviteten hinner klinga av innan de når ut till människa och miljö. Vilka barriärer som används är anpassat efter avfallstypen. De barriärer som används i förvaret – utöver avfallsbehållaren – är betong, lera och berg.

Till toppen av sidan