1976
AKA-utredningen
1977
KBS-1 presenteras
Villkorslagen
1978
Metoden KBS-2 presenteras
1980
Folkomröstning om kärnkraft
1982
SFR
1983
KBS-3 presenteras
1984
Kärntekniklagen
1988
Strålskyddslagen
SFR får begränsat drifttillstånd
1992
SFR i rutinmässig drift
1995
Medel ur kärnavfallsfonden
SKB startar förstudier
1998
Miljöbalken
2001
Kommunen tillåter platsundersökningar
2002
SKB inleder platsundersökningar i Forsmark
2003
Ny slutförvarsorganisation
2004
Medel ur kärnavfallsfonden
2009
SKB meddelar platsval
Ny slutförvarsorganisation
2011
SKB ansöker
2014
Ansökan om SFRs utbyggnad
2016
Nuvarande slutförvarsorganisation bildas
2017
Huvudförhandling
Här är vi nu
December
Yttrande från MMD och SSM
2018
Lokal folkomröstning
Östhammars kommun tillfrågas
Regeringsbeslut
2019
Villkor fastställs
2020
Byggstart vid ett eventuellt ja

Tidslinje

Här kan du följa processen. Använd hjulet nedan eller pilarna för att navigera mellan händelserna. Klicka på en händelse för att läsa mer om den.

Tidslinje

Här kan du följa processen. Använd hjulet nedan eller pilarna för att navigera mellan händelserna. Klicka på en händelse för att läsa mer om den.

AKA-utredningen nämner Östhammar

1976: Östhammar pekas ut som en lämplig plats för slutförvarsanläggningar för första gången i den statliga AKA-utredningen (AKA = Använt Kärnbränsle och radioaktivt Avfall). AKA-utredningen var en statlig utredning om radioaktivt avfall och hur det bör hanteras i Sverige. Utredningen pekar på behovet av ett gemensamt mellanlager för använt kärnbränsle, gemensamma slutförvarsanläggningar samt att kärnkraftsindustrin bör stå för kostnaderna för det svenska avfallsprogrammet. AKA-utredningen består av två delrapporter och en bilaga som alla finns tillgängliga via Kungliga bibliotekets hemsida. Rapporterna har nummer SOU 1976:30 (del I), SOU 1976:31 (del II) och SOU 1976:41 (bilaga).

Tillbaka till tidslinjen

KBS-1 presenteras

1977: SKB presenterar KBS-1 som förslag på metod för slutförvaring av upparbetat kärnbränsle.

Den första rapporten som presenterades i  SKBF:s projekt KärnBränsleSäkerhet (KBS) kallades för KBS-1. Rapporten redovisade deponering av upparbetat förglasat använt kärnbränsle. Slutförvaret planerades ligga på ca 500 meters djup i berget där det upparbetade bränslet skulle deponeras horisontellt i kapslar i parallella tunnlar efter det att det mellanlagrats i ca 30 år. Kapslarna föreslogs bestå av 10 cm tjockt lager bly med ett korrosionsbeständigt ytskikt bestående av 6 mm titan. Det förglasade avfallet skulle vara placerat i en rostfri behållare i mitten av kapseln.

 

 

Tillbaka till tidslinjen

Villkorslagen

1977: Villkorslagen trädde i kraft. Villkorslagen innebar att inga nya reaktorer fick tillföras bränsle utan att reaktorägaren kunde garantera en säker hantering av det använda kärnbränslet. Lagen gäller fram t.o.m. att kärntekniklagen träder i kraft den 1 februari 1984.

 

 

Tillbaka till tidslinjen

SKB presenterar KBS-2 som förslag på metod för slutförvaring av använt kärnbränsle

1978: SKB presenterar KBS-2 som förslag på metod för slutförvaring av använt kärnbränsle.

Den andra rapporten som presenterades i  SKBF:s projekt KärnBränsleSäkerhet (KBS) kallades för KBS-2. Till skillnad från KBS-1 var utgångspunkten för KBS-2 direktdeponering av använt kärnbränsle, dvs. utan att bränslet upparbetas. Grundläggande principer var att det använda kärnbränslet först skulle mellanlagras i 40 år innan det kapslades in och slutförvarades horisontellt på 500 meters djup i berget.

Föreslagna lämpliga kapselmaterial var koppar, aluminiumoxid och en glaskeram.

 

Tillbaka till tidslinjen

Folkomröstning om kärnkraft

1980: I Sverige hålls en nationell folkomröstning om kärnkraft.

I omröstningen fanns tre olika linjer att rösta på; linje 1 och linje 2 förespråkade att reaktorer som var i drift skulle få fortsätta drivas och att de som var planerade och under byggnation skulle få tas i drift, dvs. totalt 12 reaktorer fördelat på fyra platser (Forsmark, Oskarshamn, Barsebäck och Ringhals). Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till välfärd och behovet av elektricitet. Skillnaden på linje ett och två var ett antal villkor på baksidan av linje tvås valsedel om bland annat energihushållning och offentligt ägande av kärnkraftverk. Linje tre förespråkade en avveckling av kärnkraften där inga ytterligare reaktorer skulle få tas i drift och där de sex som fanns skulle avvecklas inom en tio års-period.

Resultatet av folkomröstningen blev 18,9 procent för Linje 1, 39,1 procent för Linje 2 och 38,7 procent för Linje 3. I Östhammars kommun blev röstade 13,2% för linje 1, 38,9% för linje 2 samt 45,3% för linje 3.

Tillbaka till tidslinjen

SFR får tillstånd

1982: SKB ansöker om och får tillstånd till att uppföra slutförvaret SFR vid Forsmark. Förkortningen står för slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall. Avfallet består främst av skyddskläder, sopor och skrot från kärnkraft, industri, sjukvård och forskning. Den största delen av avfallets radioaktivitet har försvunnit på några hundra år. Anläggningen måste dock vara säker i upp till 10 000 år.

Östhammars kommuns kommunfullmäktige sade JA till anläggningen hösten 1982. I beslutet att säga ja ställdes av ett antal villkor, bland annat att en eventuell utbyggnation av förvaret skulle omfattas av ett kommunalt veto, något som också togs upp i regeringens beslut om tillstånd 1983.

Tillbaka till tidslinjen

KBS-3 presenteras

1983: SKB presenterar KBS-3.

Den tredje rapporten som presenterades i  SKB:s projekt KärnBränsleSäkerhet (KBS) kallades för KBS-3.

I del I av rapporten på sidan 2-3 framgår de tre grundprinciperna för KBS-3:

• En mycket hög grad av säkerhet krävs, på såväl kort som lång sikt.
• Bördor på kommande generationer ska undvikas.
• Behövliga åtgärder ska kunna genomföras med största möjliga nationella oberoende.e

Ett nationellt oberoende innebar att slutförvaret skulle kunna genomföras utan inblandning av något annat land – plats och teknik skulle finnas tillgänglig i Sverige i första hand.

Konceptet som presenterades i rapporten innebar att det använda kärnbränslet först skulle förvaras i bassänger på kärnkraftverket i ca 6 månader, sedan i en central mellanlagringsanläggning i ca 40 år innan det slutligen skulle föras till en en inkapslingsanläggning i anslutning till den framtida slutförvarsanläggningen. Där skulle det använda kärnbränslet kapslas in i kopparkapslar innan det deponerades i ett slutförvar på 500 meters djup i den svenska berggrunden. I slutförvaret skulle kapslarna sedan placeras en och en i deponeringshål omslutna av bentonitlera. När alla kapslar deponerats skulle förvaret återslutas med en blandning av bentonit och sand.

Metoden som presenteras i rapporten KBS-3 kallas för KBS-3-metoden och det är den som ligger till grund för SKBs ansökan om att bygga ett slutförvar av använt kärnbränsle. Metoden har utvecklats sedan 1983 men de grundläggande principerna är fortfarande desamma.

Tillbaka till tidslinjen

Ny lagstiftning - kärntekniklagen

1984: Kärntekniklagen, lag 1984:3 om kärnteknisk verksamhet, träder i kraft och ersätter bland annat atomenergilagen och villkorslagen.

Lagen gäller för kärnteknisk verksamhet vilket enligt 1§ omfattar uppförande, innehav eller drift av en kärnteknisk anläggning, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall, införsel i riket av kärnämne eller kärnavfall samt utförsel av kärnavfall ur riket.

Den här lagen gäller ännu och återfinns på Notisums hemsida här

Tillbaka till tidslinjen

Strålskyddslagen

1988: Strålskyddslagen, Strålskyddslag 1988:220, träder i kraft.

Lagen är till för att skydda människor, djur och miljö från skadliga effekter från strålning och gäller för både joniserande och icke-joniserande strålning. Det innebär att lagen gäller både för radioaktiv strålning exempelvis från radioaktivt avfall och icke-radioaktiv strålning från exempelvis ultraljud eller magnetiska fält.

Den här lagen gäller ännu och du kan hitta den på Notisums hemsida här

Tillbaka till tidslinjen

SFR får begränsat drifttillstånd

1988: SFR tas i drift  när anläggningen beviljas ett begränsat drifttillstånd av myndigheterna.

1987 ansökte SKB om att få starta driften av SFR. Under våren 1988 beviljade Statens Kärnkraftinspektion, SKI, och Strålskyddsinstitutet, SSI, begränsat drifttillstånd för SFR. Att tillståndet var begränsat berodde på att myndigheterna ansåg att visst underlagsmaterial saknades. Typbeskrivningar saknades för det avfall som skulle deponeras från mellanlagren vid de olika kärnkraftverken.

Myndigheterna ställde också ett antal villkor i samband med det begränsade tillståndet, bland annat vad gällde drift av anläggningen, godkännande av avfall, återkommande konsekvensanalyser vart 10:de år, avfallsregister samt kontrollprogram som gör det möjligt att följa den underjordiska verksamheten.

Tillbaka till tidslinjen

SFR i rutinmässig drift

1992: SFR får tillstånd för rutinmässig drift.

Att tillståndet som lämnades 1988 blev begränsat berodde på att myndigheterna ansåg att visst
underlagsmaterial saknades. Typbeskrivningar saknades för det avfall som skulle deponeras från
mellanlagren vid de olika kärnkraftverken. I november 1989 inkom därför SKB med en kompletterande rapport i enlighet med vad myndigheterna hade begärt. Myndigheterna bedömde dock denna rapport som otillräcklig varför de i juni 1990 begärde in kompletterande information. Ett år senare lämnade SKB in en ny säkerhetsrapport varefter de erhöll drifttillstånd från myndigheterna under 1992. Detta drifttillstånd hade tre olika villkor knutet till sig:
1, Begränsning av organiskt material i förvaret och forskning på cellulosa
2, Åtgärder för att bevara information om förvaret: SKB var tvungna att, till myndigheterna,
senast 31 maj 1993 presentera åtgärder för att bevara information inför framtiden
3, Kvalitetssäkring av betongfogarna i avfallet i silon

Tillbaka till tidslinjen

Kommuner kan söka medel ur kärnavfallsfonden

1995: Kommuner aktuella för slutförvarsanläggningar får rätt att söka medel ur kärnavfallsfonden för sitt arbete med information och kommunikation om slutförvarsfrågan.

Kommunens möjlighet att söka medel ur kärnavfallsfonden regleras i finansieringslagstiftningen, lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet. I 4§ redovisas vad kärnavfallsavgiften ska finansiera. I punkt 8 4§ anges ”tillståndshavarnas, statens och kommunernas kostnader för information till allmänheten i frågor som rör hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall”.

I förordning (2008:715) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet framgår i 31§ att ”Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om i vilken utsträckning fonderade avgiftsmedel får användas för att ersätta kommuner för sådana informationskostnader som avses i 4 § 8 finansieringslagen. Ersättningen får bestämmas till högst 10 miljoner kronor per kommun och kalenderår för kommuner där en anläggning för slutförvar för använt kärnbränsle planeras eller byggs.
Ersättningen betalas ut i förskott efter ansökan. Ansökan ska ha inkommit till Strålsäkerhetsmyndigheten senast tre månader före den period som ansökan avser. I ansökan ska det anges vilka informationskostnader som ersättningen ska täcka. Förordning (2011:1120).”

Detta innebär att Östhammars kommun har rätt att ansöka om medel ur kärnavfallsfonden för sitt arbete med information och kommunikation kring slutförvarsfrågan.

 

Tillbaka till tidslinjen

SKB startar förstudier för ett slutförvar

1995: SKB tillfrågar Östhammars kommun om de kan tänka sig delta i förstudier för ett slutförvar för använt kärnbränsle. Kommunfullmäktige säger ja till deltagande under sitt sammanträde den 13 juni 1995. Kommunfullmäktige var dock inte eniga i sitt beslut; Centerparitet, Miljöpartiet och Ny demokrati sade nej till förstudien.

Som en följd av kommunfullmäktiges beslut inleder SKB förstudier i kommunen 1996.

Östhammars kommuns slutförvarsorganisation grundas och består av en referensgrupp på 7 ledamöter.

Tillbaka till tidslinjen

Miljöbalken införs i svensk lagstiftning

1998: Miljöbalken införs i svensk lagstiftning.

Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 och ersatte då en rad olika lagstiftningar på miljöområdet: naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten (1971:1154), lagen om svavelhaltigt bränsle (1976:1054), lagen om skötsel av jordbruksmark (1979:425), renhållningslagen (1979:596), hälsoskyddslagen (1982:1080), vattenlagen (1983:291) till delar, lagen om spridning av bekämpningsmedlen över skogsmark (1983:428), lagen om kemiska produkter (1985:426), miljöskadelagen (1986:225), lagen om hushållning med naturresurser m.m. (1987:12), lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (1991:635), lagen om genetiskt modifierade organismer (1993:900) samt lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter (1994:1818)

I miljöbalken 1§ framgår syftet med lagen:

”Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Tillbaka till tidslinjen

Kommunen tillåter platsundersökningar

2001: Östhammars kommunfullmäktige sade ja till platsundersökningar i Forsmark.

Beslutet, som togs på kommunfullmäktiges sammanträde den 4 december, hade följande lydelse:

”Östhammars kommun medger SKB att genomföra platsundersökning i Forsmark, Östhammars kommun, under förutsättning att avtal upprättas och godkännes av SKB och kommunfullmäktige angående villkoren för platsundersökningens genomförande samt att det i avtalet framgår att SKB ska inhämta kommunens medgivande stegvis i den fortsatta processen (platsundersökningsskedet, detaljundersökningsskedet).”

Mot beslutet reserverade sig fyra ledamöter från centerpartiet (3) och miljöpartiet (1).

Tillbaka till tidslinjen

SKB inleder platsundersökningar i Forsmark

2002: SKB inledde platsundersökningar i Forsmark och i Oskarshamn. Under dessa undersökte SKB flera parametrar på den eventuella platsen för ett slutför för använt kärnbränsle; bland annat vattenförings- och värmeledningsförmåga i berget. Platsundersökningarna pågick mellan 2002 och 2007.

Tillbaka till tidslinjen

Ny slutförvarsorganisation

2003: Ny slutförvarsorganisation bestående av en beredningsgrupp till kommunstyrelsen (7 ledamöter och 7 ersättare samt en adjungerad representant från Tierps kommun och en adjungerad representant från Älvkarleby kommun) och en referensgrupp (en representant från varje parti som ingår i kommunfullmäktige, två representanter från Tierps kommun, två representanter från Älvkarleby kommun samt en representant från varje organisation som av kommunstyrelsen medgivits att få ingå).

Tillbaka till tidslinjen

Medel ur kärnavfallsfonden

2004: Intresseorganisationer med fler medlemmar än 2 000 st får rätt att söka medel ur kärnavfallsfonden för sitt arbete med frågor om slutförvar. Organisationerna kan få stöd fram till ett år efter kungörelse av slutförvarsansökan. Ansökan kungjordes den 30 januari 2016 vilket innebär att intresseorganisationer inte kan söka medel ur fonden för sin verksamhet rörande slutförvaring av använt kärnbränsle efter den 29 januari 2017.

Sedan 2017 har intresseorganisationer möjlighet att ansöka om medel från naturvårdsverket för sitt arbete med frågor gällande slutförvaring av använt kärnbränsle. För dessa medel finns ingen gräns för hur stor en organisation behöver vara för att kunna söka medel. Medlen kommer inte från kärnavfallsfonden.

Tillbaka till tidslinjen

SKB meddelar avsikt att bygga ett slutförvar i Forsmark

2009: SKB meddelar under en preskonferens att man har för avsikt att ansöka om att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. Vid denna tidpunkt fanns två platser att välja mellan; dels Forsmark i Östhammars kommun och dels Simpevarp i Oskarshamns kommun. Valet av Forsmark beror framförallt på att berget i Forsmark innehåller färre sprickor och är betydligt torrare än berget i Oskarshamn.

Tillbaka till tidslinjen

Ny slutförvarsorganisation hos kommunen

2009: I och med att SKB meddelar att man har för avsikt att lämna in en ansökan om att bygga ett slutförvar i Forsmark bildades en ny slutförvarsorganisation i Östhammars kommun. Den nya organisationen bestod av en säkerhetsgrupp (11 ledamöter), en MKB-grupp (11 ledamöter), en referensgrupp (representation från samtliga partier i kommunfullmäktige, grannkommuner och lokala miljöorganisationer) samt ett arbetsutskott för referensgruppen (5 ledamöter).

Tillbaka till tidslinjen

SKB ansöker om att uppföra och driva ett slutförvar

2011: SKB ansöker hos Mark- och miljödomstolen, MMD och Stålsäkerhetsmyndigheten, SSM om att uppföra och driva ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark.

Med det inleds kompletteringsfasen av ansökningarna. Under kompletteringsfasen ges remissinstanserna, statliga myndigheter, universitet, miljöorganisationer och kommunerna, tillfälle att begära ytterligare undersökningar och redovisningar.

Tillbaka till tidslinjen

SKB lämnar in ansökan om att bygga ut SFR

2014: SKB ansöker hos Mark- och miljödomstolen, MMD, och Stålsäkerhetsmyndigheten, SSM, om att bygga ut SFR.

Ansökan omfattar deponering av kortlivat låg- och medelaktivt avfall från rivningen av det svenska kärntekniska programmet och motsvarar en volym på 130 000 kubikmeter exkl. reaktortankar från 9 av Sveriges totalt 12 kärnkraftsreaktorer (kokvattenreaktorer) som också ska slutförvaras i SFR.

Tillbaka till tidslinjen

Kommunens nuvarande slutförvarsorganisation bildas

2016: Östhammars kommuns slutförvarsorganisation består från år 2016 av en säkerhetsgrupp (11 ledamöter), en MKB-grupp (11 ledamöter), en referensgrupp (samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, grannkommuner och lokala miljöorganisationer) samt ett arbetsutskott i referensgruppen (5 ledamöter).

Förändringen innebar att referensgruppen utökades från en representant från varje parti i kommunfullmäktige till att omfatta samtliga ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. Representanter från grannkommuner och lokala miljöorganisationer är kvar oförändrat i referensgruppen. Inte heller MKB-gruppen eller säkerhetsgruppen påverkades av förändringen.

Tillbaka till tidslinjen

Huvudförhandling i Mark- och miljödomstolen

2017: Slutförvaret för använt kärnbränsle är ett miljömål som ska prövas under en domstolsförhandling, vilket kan ske tidigast hösten 2017. Den planeras att pågå under flera veckor, varav en vecka kommer ske på plats i Östhammar och en vecka i Oskarshamn. Resten sker i Stockholm. En huvudförhandling brukar innehålla en syn på platsen, vilket innebär att domstolens ledamöter och andra parter tittar på platsen där slutförvaret föreslås.

Tillbaka till tidslinjen

Yttrande från MMD och SSM till regeringen

2017: Under 2017 beräknas Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten lämna yttrande om slutförvar för använt kärnbränsle till regeringen.

Tillbaka till tidslinjen

Lokal folkomröstning i Östhammars kommun

2018: Kommunfullmäktige i Östhammars kommun beslutade den 25 april 2017 att hålla en lokal folkomröstning gällande frågan om Östhammars kommun ska tillåta ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. Folkomröstningen kommer att ske den 4 mars 2018.

Frågan ska vara: Tycker du att Östhammars kommun ska tillåta ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark?
– Ja
– Nej

En folkomröstning är enbart rådgivande och är en del utav ett större underlag. Det slutliga beslutet fattas av kommunfullmäktige. Rösträtt har alla röstberättigade vid kommunala val i Östhammars kommun.

Följande underlag kommer att ligga till grund för kommunfullmäktiges beslut:
– Folkomröstningens resultat
– Östhammars kommuns politiska granskningsgruppers arbete som pågått sedan 1995 och kommunens yttranden
– Mark- och miljödomstolens yttrande till regeringen enligt miljöbalken
– Strålsäkerhetsmyndighetens granskningsresultat

Tillbaka till tidslinjen

Östhammars kommun får frågan om kommunen tillåter slutförvar

2018: Tidigast under 2018 beräknas Östhammars kommun få en fråga från regeringen om kommunen tillåter ett slutförvar av använt kärnbränsle i Forsmark. Kommunfullmäktige tar beslut i frågan.

Tillbaka till tidslinjen

Regeringsbeslut

2018-2019: Tidigast 2018 kan regeringen fatta ett beslut om att tillåta slutförvar för använt kärnbränsle i Sverige.

Tillbaka till tidslinjen

Villkor fastställs och stegvis prövning fortsätter

2019: Om regeringen tillåter slutförvar av använt kärnbränsle så handlägger Mark- och miljödomstolen och  Strålsäkerhetsmyndigheten ärendet igen för att fastställa villkor för verksamheten och ärendet prövas stegvis.

Tillbaka till tidslinjen

Byggstart vid ett eventuellt ja

2020: Vid ett eventuellt ja planerar SKB att börja bygga slutförvaret i början av 2020-talet. Den beräknade byggtiden är ca 10 år.

Tillbaka till tidslinjen